Rebecca träffade Nicholas från Melbourne, Australien under Luciafirandet 2019 och de blev snabbt ett par. Då australiensare behöver bli sponsrade för att få stanna i Storbritannien mer än två år (en sanning för många svenskar från och med 2021) så blev det ett ofrivilligt val att behöva åka tillbaka till Melbourne när UK gick in i “lock-down”. Hur klarar man ett ofrivilligt förhållande på distans? Vi pratade med Rebecca León, Londonsvensk sedan 1 år tillbaka.
Namn: Rebecca Natalie León
Ålder: 34 år
Tid i London? 1 år
Vart i London bor du? London Fields, Hackney
Berätta lite om dig själv och vad du gör/jobbar med?
Jag heter Rebecca, kommer ursprungligen från Stockholm och jobbar som Head of Music på en agency i Shoreditch. Vi skapar eller hittar rätt musik till reklamfilm, TV och film och jobbar med brands när de vill göra collabs med artister eller DJs till olika kampanjer eller events. När jag inte jobbar så DJar jag eller går på gigs.
När bestämde ert företag att alla skulle jobba hemifrån och hur lätt var det att ta beslutet (hur lätt är det för folk att jobba hemifrån)?
Vill bara börja med att säga att jag är oerhört tacksam som har ett jobb som möjliggör att jag fortfarande kan jobba trots ‘lockdown’. Jag vet att mångas situation inte är lika bekväm.
Min agency började jobba hemifrån för ungefär två-tre veckor sedan. Jag tror mina directors kände press från de anställda men de har förstatt allvaret nu och det var verkligen ett bra beslut. Som tur är spenderar jag säkert 75% av min tid normalt sett framför datorn ändå så anpassningen har inte varit särskilt markant men då vi även jobbar med musiker så kan jag ju inte längre vara med i inspelningsstudios eller gå på konserter med klienter.
Du träffade din pojkvän under LondonSwedes Luciafirande 2019 och ni blev ganska snabbt ett par, berätta mer om det, vi kan behöva lite glada nyheter just nu!
Ja! Min pojkvän Nicholas var på Londonsvenskars Luciafirande i Stoke Newington Town Hall tillsammans med två svenska kompisar och vi började prata utanför. Jag hade spanat in honom innan och lite till och från under kvällen. Han såg mig och min flatmate Fanny som försöka bära hem en av julgranarna som blev över (efter Luciafirande)och bara skrattade och skakade på huvudet.
Jag tvingade Fanny att gå fram till Nick och hans gäng och bjuda med dom pa en öl inne på puben mittemot Stoke Newington Hall. När hon väl hade övertalat dom (Robert har berättat i efterhand att Nick tvingade honom att avboka Ubern som de hade beställt och som var påväg) så sa jag tydligen att jag ångrade mig men Fanny sa att jag nu gott fick vara trevlig och komma med nu när hon tvingat in alla.
Jag och Nick bytte nummer och började SMSa litegrann och efter många övertalningsförsök från hans sida så gick jag med på att träffa honom på min lokala pub efter en AW med jobbet.
Då London har ett ganska brett utbud av singlar var jag mitt uppe i att dejta så många som möjligt (och hade tid med) så jag kände att det inte var rättvist att ha så många lösa trådar så jag var ärlig och sa att jag behövde tänka till lite. Vi sågs några veckor efteråt hemma hos honom och han hade lagat mat och allt kändes sa himla naturligt även om jag blir ganska nervös av riktiga ‘dejting-situationer’. Nick sa att han inte kände något intresse for att träffa någon annan men ville inte heller försöka få något att hända om jag inte ville detsamma.
Romantiska ultimatum brukar vanligtvis få mig att göra precis tvärtom men det kändes helt rätt att avsluta allt annat och satsa på riktigt för en gångs skull. Jag tror att vid en viss ålder så kan det gå ganska snabbt från att man träffas till att man börjar planera framtiden tillsammans. Dels for att man har en hel del erfarenhet i bagaget och vet vad man gillar/inte gillar men också för att man kanske inte har lika mycket tid på sig att slösa tid pa något dar man inte känner att det finns en jättebra bas för en längre relation.
Berätta vad som skedde i och med Corona? Hur snabbt förstod ni att han behövde ta ett beslut att flytta hem?
Nicholas är designer från Australien så han behöver ett sponsorship for att kunna arbeta i UK. Han var på arbetsintervju som verkade väldigt lovande första veckan när Corona uppmärksammades men det blev ganska tydligt att företag kände sig osäkra för att vilja nyanställa nu.
Eftersom situationen fortsatte att eskalera blev vi tvungna att lära känna varandra ganska snabbt, det blev ingen klassisk dejtperiod i några månader innan man börjar spendera all tid inomhus tillsammans, karantänen gjorde att vi liksom satt ihop dag och natt och då lär man känna varann ganska väl (på gott och ont) och det var fint att det liksom funkade så naturligt även om situationen var ganska onaturlig.
Nick bokade en biljett (efter uppmaning av Australiensiska konsulatet) for att kunna åka på lördag (28 mars) men när gränserna stängdes en efter en i de länder och städer där transit sker oftast till Australien så blev det ganska akut så han köpte en (väldigt dyr) biljett i måndags natt och vi åkte till Heathrow tidigt tisdag morgon. Man tänkte liksom inte att man skulle behöva ha “the talk” pa en tårfylld resa till flygplatsen utan att veta när man ska kunna ses igen. Det var väldigt sorgligt men också väldigt fint.
Nu sitter Nick i karantän i Melbourne tills mitten på april (14 dagar från anländningsdatum är obligatoriskt) innan han får gå ut. Restriktionerna kan ju givetivs komma att skärpas tills dess att Nicholas karantäntid är över.
Har du tidigare erfarenhet av långdistans och vad är er “strategi” för att klara det?
Haha, jag har lite erfarenhet av långdistans men de har faktiskt inte varit lika seriösa. Dejtade någon kille som bodde i LA ett tag men vi sågs ganska ofta runt om i världen då vi jobbade i samma bransch. Sen dejtade jag en annan kille i London nar jag bodde i Amsterdam men det var lite enklare eftersom det inte tog så lång tid att åka över.
Strategi-mässigt sa tror jag att det kommer funka ganska bra faktiskt! Det är 11 timmar skillnad så när jag vaknar är det kväll for Nick och tvärtom, sa vi säger alltid godnatt och god morgon. Självklart kommer det inte vara enkelt hela tiden. Man kanske har ett större behov än vanligt att få bekräftelse och kommunikation men det hjälper ju faktiskt att vi båda är ganska låsta till våra respektive hem.
Hur många bor du med och vad är er plan för de kommande veckorna?
Vi är tre personer som bor i en three bedroom apartment och två av oss jobbar hemifrån med laptops. Vi turas om att sitta vid skrivbordet i köket men vi har också olika rutiner så man är inte i vägen för de andra.
Hur ser dina rutiner ut och vad blir det för mat?
Jag är vanligtvis ganska dålig på att laga mat men lyckligtvis så har denna London lockdown tvingat mig att planera inköp från matvarubutiker, meal preps, tid for träning etc.
Längtar dock tills när jag får äta jerk chicken igen på Troys Bar i Hoxton, yum!
Vilka event som du såg fram emot i vår är du mest ledsen att missa?
Helt ärligt såg jag mest fram emot att sitta ute och ta en öl på den lokala puben nedanför. Jag och en kompis från Amsterdam hade också biljetter till en liten boutique festival i Albanien med bara 3000 pers och det ser inte ut som att det kommer att hända tyvärr. Men då sparar jag semester till Australien istället! 🙂
Vilket blir det första ställe du kommer gå till när allt öppnar?
Min lokala Pub On The Park vid London Fields.
The post Rebecca, 34: “Situationen tvingade oss att bestämma huruvida vi skulle satsa på varandra eller inte” appeared first on LondonSwedes.